Varför ska alla vara djupa och ha en insida?

Ibland blir man bara sådär frustrerad över att allt ska vara fint och djupt. Varför kan vi inte bara följa modet och vara sådär utseendefixerade och glömma människors inre talanger? 
Låt mig ge er några exempel:
- Ta nyheterna, hur kul är det att se på någon med en sofistikerad röst, oroväckande fula kläder och för att inte tala om alla rynkor och den där enorma potatisnäsan? NEJ det är inte tillfredsställande. Jag säger då det, sitter man i TV för att läsa nyheter ska man inte ha bra röst, man ska se bra ut. Folket vill se på TV:n inte lyssna på den. Fula människor med bra röster hör hemma i radion medan alla med ett tilldragande utseende bör sitta i TV.
- Ta Lucia som ett annat exempel, måste hon kunna sjunga? Måste hon se bra ut? Vad är egentligen viktigast? Ibland kan jag undra för hur vackert är det inte med ett luciatåg som sjunger bedårande men hur spyfärdig blir man inte av ett tåg bestående av utomjordingar. Lucian är iaf den personen som går först, hon ger det första intrycket, hon bör vara vacker medan resten av tåget kan sköta själva sången. :P
- Tillsist vill jag ta upp alla som anser att insidan är det viktigaste. Vi ska vara djupa hela tiden, vi ska kunna reflektera över varför andra världskriget bröt ut och varför den där snubben skrev den där dikten, men det vi inte lär oss är hur vi ska klä oss eller vilka färger vi passar i. För att citera en lärare " Ibland tycker jag det borde vara lag på speglar..." Jag håller fullständigt med, för ibland kan man ju undra hur djup en person som ser bedrövlig ut egentligen är... 

Visst är det vacker med en insida men det gryma verkligheten kräver in vacker utsida. Du äter med ögonen och näsan inte med hjärnan och det är precis så vi människor fungerar. Hur djupa vi än örsöker vara slutar det alltid med att vi väljer det som tilltalar oss mest, alltså det med vackrast, coolast och/eller orginellast utseende.

Försök analysera det...